Dottern har laddat i över en månad. I morgon är det dags. Det första träningslägret ever 😉 Åka ensam? Icke. Här behövs fortfarande stöd av moderskapet, så den ömma modern har packat för en helg på liggunderlag i en gymnastiksal… och räknar med att komma hem som den ÖMMA modern 😦

Som bonus får den vuxna delen av bussresenärerna dock spendera X antal timmar på det hett eftertraktade IKEA. Eftersom den ordinarie bostaden ligger 27 mil från detta paradis och den tillfälliga tydligen bara några hundra meter så finns det trots allt vissa möjligheter att det hårda golvet kompenseras.

Hemfärd söndag. Beräknad ankomst: ca 17. Beräknad avfärd för psykiatriutplacering i grannstaden: 19.35. Jippi – not!

Nu: utskrift av hand-outs i akut psykiatri. Känns bra att gå igenom inför nästa veckas utmaning.

Annonser

Livet kom ikapp. Hanns inte med. Sprang förbi i ett virrevarr av osorterade tankar. Vad gäller bloggen så blir lite som när det gått för länge sedan man ringde sim gamla vän. En dag så har det gått så pinsamt lång tid att det blir svårt att lyfta luren. Hur ska jag börja? Vad ska jag säga om allt som inte blivit sagt? Samma här. Det blev för jobbigt att gå in och skriva om allt som var jobbigt. För var skulle jag börja? Nu kan jag istället summera och gå vidare med lättare hjärta!

Maken – fick bakslag och tog sig upp igen. Tack och för det!

Forskarmamman – fick psykbryt. Samlade ihop bitarna, bet ihop och gick vidare. Tack och lov!

Dottern – började träna gymnastik och nådde kvickare än kvickt målet att gå ner i spagat. Har man drömt om en plats i truppen de senaste åren så kan man vara mer peppad än andra. Gott så!

Sonen – är fantastisk i största allmänhet och ännu mer fantastisk de dagar då han faktiskt lyssnar på det lilla ordet nej och låter bli att slänga någonting hårt och kantigt ner i parketten för att se vad som händer…den här gången. Han experimenterar med allt och vill gärna undersöka sanningshalten i det man säger – praktiskt. Ett forskarämne, I say!

Läkarstudierna – går framåt. I rasande fart. Tror jag. Känner mig mer iaktagande än deltagande vissa dagar. Som om jag såg mig själv utifrån. Att jag om ett år ska vara innehavare av en läkarexamen känns mycket suspekt. Fick dock ett mail i fredags (kl 20.30) som antyder att jag klarat den senaste tentan. Om man inte fått ett personligt mail (skickat senast kl 19.00) så kunde man räkna med att ha klarat sig. Men vågar man verkligen tro på en sådann formulering? Jag bara undrar. Nej, denna gång känns det alltför osannolikt att det gått vägen.

Impostersyndrom lider jag ständigt av och vid sådana här tillfällen så tar det sig i det närmaste paranoida uttryck.

Nåväl. Imorgon är det dags för anatomidugga på neuro, ögon och önh… samt ett praktiskt prov på neurologstatus. Tja, om jag inte sitter här och babblar så kanske det finns en chans att reda ut begreppen i morgon bitti. Så…

Nu: kranialnervernas ursprung och funktioner; Hjärnans funktioner och anatomi i stort och smått (thalamus, hypotalamus, hippocampus, hjärnstammen, limbiska systemet, basala ganglierna, brocha och wernicke, syncentrum och hörselbark) och en smula annat smått och gott 🙂 Det blir en lång och härlig natt!

Efter tentagenomgången kändes det ändå rätt ok.

Tills jag räknade ihop poängen och började titta på hur mycket som krävdes för godkänt… då blev allt mycket mer flytande. Tyckte att jag rättade ”snällt” och gav mig många poäng på genomgången. Trots detta låg jag då en halv poäng under gränsen… Illa, men det gick ju förra gången trots en behård rättning.

Denna gång gavs galet generösa poäng och slutresultatet blev godkänt utan att ens vara i närheten av stolpen.

Jiiiiihaaaa!

Nu är det alltså sommarlov på riktigt. Så riktigt det kan bli när större delen av det kommer att spenderas på IVA. Än så länge ser jag detta mest som en ynnest. Även om barnen knorrar en del. Yngste sonen hade ett litet sammanbrott idag och deklarerade att han ville vara ledig hela sommaren. Som alla andra… egentligen är det nog grannbarnen han jämför med.

Idag lämnade de nämligen Umeå med sina föräldrar för ett sanslöst äventyr. De ska cykla längs Donau. Hela vägen från källan till Svarrta havet. Yngste sonen fyllde sju för ett par veckor sedan!!! Nu snackar vi coola barn! Färden genomförs på liggcyklar. De yngre barnen har trehjuliga cyklar medan den äldre delen av familjen nöjer sig med tvåhjulingar 😉 En lina kommer att kunna kopplas till pappas cykel så att lillebror kan få draghjälp när livet blir för tufft…

Tenta…

Nu: Köra gamla tentafrågor…

Sen: Sova!!!

Har svårt att fokusera på plugget när jag är hemma men tror att jag skulle kunna bli skydd som pesten , ja nästan hatad, om jag satte mig på MB idag. Hostar, snörvlar, nyser. Näsan rinner så att den stackars huden därunder är alldeles röd och narig. Hostan är vad man skulle kunna kalla ”produktiv”…

Försöker belägga mig själv med datorförbud, men ack så svårt det är! Att följa kloka tankar hos andra bloggare blir som en drog. Ett måste starkare än ångesten över en eventuell omtenta…

Ännu svårare är det att undgå vad som utspelar sig utanför mitt fönster. De som ordnar brännbollsturneringen har satsat på en kraftfull ljudanläggning. Om vi säger så.

Nu: innötning av SIRS-kriterier och lite operationsindikationer med tillhörande operationmöjligheter…

Googlade efter Storstrumpan blogg en dag som denna och blev en smula förvånad då ett av toppresultaten var ett inlägg från förra terminen. Utan underdrift kan man påstå att det svämmade över av tentångest 🙂

Vad kan jag mer göra än att modifiera budskapet bara en liten, liten aning…

 ”JAGKOMMERALDRIGATTBLIDOKTORDOKTORFÖRJAGKOMMERALDRIGNÅGONSIN
ATTKLARAKIRURGITENTAN”

Torsdag idag – tenta på tisdag. Många dagar att trycka in detaljer om cytostatikabehandling, operationsmetoder, stadieindelningar, vätskebahandlingar, biverkningar och diffdiagnoser!

Hoppas att det räcker…

Nu: Ventrikelcancer. Eller kanske akut buk. Eller… borde jag satsa på postoperativa komplikationer först???

Ibland blir det bara för mycket för den stackars hjärnan. Den är trött. Den är trög. Den vill inte fyllas av allehanda kunskap om biverkningar och akuta symptom. Den tvärvägrar och beter sig som en tjurig femåring.

Så snart ögonen närmar sig de texter som obönhörligen behöver nötas in så viker de av och blicken går åt annat håll. Ut genom fönstret mot den skira grönskan eller in i skärmen där bloggar och annan typ av kunskap lockar. Vem vill inte veta hur en blixt egentligen blir till eller vilka dinosaurier som levde under kritaperioden…

Gaaaaaaaahhhhh vilket berg av sanslöst dåligt samvete som byggts upp under dagen. Det måste genast börjas grävas i forskarmamans hem. Alternativt tas genvägen med dynamit. Kan vara ett vinnande koncept. Testar. Byter nog spår och går vidare med olika typer av operationer. Hur de genomförs, vad som tas bort och vad som kopplas ihop. Och måhända ett varför!

Till detta kanhända det serveras en whiskey. Kan nog bli så. För den goda s(m)akens skull.

Men först: en smula maligniteter.